Media  |  Ett urval av skrifter  |  Dr. Alireza Nurbakhsh

Förhållandet mellan Mästare och lärjunge

Dr. Alireza Nurbakhsh

Sufismen är den gudomligliga etikens skola och Mästaren på Vägen försöker att dekorera Sufins hjärta med gudomliga attribut.

Förhållandet mellan en mästare och en lärjunge har ofta kännetecknats som ett orubbligt förtroende, där lärjungen följer Mästaren utan att invända eller ställa frågor. Det är ett förhållande där lärjungens kärlek till Mästaren är den kraft som möjliggör resan till Sanningen.

Historien om Khizr och Moses, som Rumi skrivit i sin Mathnawi, är ett belysande exempel som illustrerar Mästare-lärjunge relationen. Med hjälp av Gud ger sig Moses av för att lära sig gudomlig kunskap från Khizr. Khizr varnar dock Moses "Du kommer inte att kunna följa med mig, eftersom du inte kommer förstå vad jag gör och inte heller ha kapacitet att acceptera det". Trots varningen, insisterade Moses på att följa Khizr. Efter varningen utför Khizr en rad handlingar, som Moses tycker är märkliga och förkastliga. När Moses invänder en tredje gång, meddelar Khizr att han inte längre kan vägleda honom. Innan de skiljs åt förklarar dock Khizr sina handlingar, de som Moses fann stötande. Moses kunde inte följa Khizr i sökandet efter gudomlig kunskap. Kanske berodde det på att han främst litade på sig själv och på sitt sätt att förstå saker och ting, framför att lita på Khizr omdöme och kunskap. Kanske var orsaken att för Moses var skälet till en handling viktigare än att följa Khizr i själva utförandet av handlingen. Oavsett anledning, fick Moses inte följa Khizr eftersom han saknade ett orubbligt förtroende för honom. Orubbligt förtroende skulle ha inneburit att trots Moses inte förstod orsaken till Khizr handlingar skulle han ändå ha följt Khizr, utan att ställa några frågor eller protesterat, varken högt eller tyst inom sig själv.

Att börja lita på någon är inget som sker omedelbart. Det brukar ta år för att lära känna en person, innan vi kan lita på honom eller henne. Vi måste ställa frågor och utvärdera personens beteende innan man når punkten där man kan utveckla ett förtroende för varandra . När det kommer till Mästare- lärjunge relationen, skulle det vara märkligt om en lärjunge genast, efter initiering till den andliga vägen, skulle få ett orubbligt förtroende för Mästaren. Det tar år av uthållighet för lärjungen och ett stort mått av tålamod från Mästaren, innan en förtroendefull relation kan utvecklas.

Under tiden relationen byggs upp, förväntar sig lärjungen att Mästaren beter sig i enlighet med lärjungens egna familjära regler och konventioner. Detta liknar förhållandet mellan Khizr och Moses, där Moses förväntar sig att Khizr ska följa konventionella lagar och regler. Men när lärjungen utvecklat ett orubbligt förtroende till sin Mästare, kommer förhållandet mellan dem utvecklas till en ny nivå, som har andra motiveringar och skäl och också går utöver traditionella regler och konventioner. Det är början på resan av kärlek och osjälviskhet, eftersom dessa egenskaper hjälper oss att bortse från vårt eget självintresse i förhållande till andra. När vi agerar osjälviskt eller av kärlek går vi förbi världen av regler och konventioner, vars huvudsakliga syfte är att skydda oss från andra personer.

Att handla osjälviskt är inget som ligger i människans natur. Vår natur är att skydda oss själva och vår främsta impuls är att agera utifrån våra egna behov. Vårt ego kräver att vi först skyddar oss själva innan vi skyddar andra, men på den Sufiska vägen förväntas vi att sätta andra före oss själva. En mästare är en förebild för oss som lär oss osjälviskhet med hjälp av goda exempel och som ibland önskar att lärjungen själv gör osjälviska handlingar. Men utan lärjungens förtroende för Mästaren är detta inte möjligt.

Ju större förtroende lärjungen känner till sin Mästare desto lättare är det för lärjungen att följa honom eller henne på vägen av kärlek och godhet. Kärlek och godhet kan dock inte läras ut med ord. En mamma lär inte sina barn att agera kärleksfullt mot andra genom att be dem att lita på hennes ord. Hon är kärleksfull mot andra och barnen följer då hennes exempel. På samma sätt kan en mästare inte förvänta sig att lärjungen agerar kärleksfullt mot andra endast genom att hålla ett tal om ämnet. Det är Mästarens goda handlingar som gör att lärjungen följer honom eller henne. Återigen, utan tillit till Mästaren, kan inte lärjungen ta steget till den inre förändringen.

Mästaren-lärjunge relationen, liksom alla andra relationer som bygger på förtroende, kan utvecklas åt fel håll och vara skadlig för både Mästare och lärjunge. Faran för lärjungen är att han i stället för att låta Mästaren vägleda honom till sanningen, omvandlar honom till en idol som antas agera i enlighet med lärjungens önskningar och förväntningar. Mästaren kommer att misslyckas med detta, vilket kommer att skapa en besvikelse för lärjungen. Det kan också innebära att lärjungen tappar motivationen att fortsätta vandra på den andliga vägen. Faran för Mästaren är att han lockas att missbruka lärjungens förtroende och i stället för att leda lärjungen till sanningen, leder Mästaren honom eller henne mot öknen av sitt eget ego.

Andra artiklar av Dr. Alireza Nurbakhsh

• Bry sig om andra: Sufism och Altruism

  "Om vi ska överleva som art på denna planet, måste vi acceptera andras åsikter och tro."
  Läs mer

• Tyst. Andetag är dyrbart. (Silence, The Breath is Precious)

  Den skrevs med vacker persiskt kalligrafi och placerades ovanför dörren till den gamla khaniqah i Tehran. Jag noterade den redan som barn: sokout dam ghanimat ast, "Tyst. Andetag är dyrbart."
  Läs mer

• Vänskap (friendship)

  Sufierna hänvisar till Gud som vännen (dust). Detta grundar sig på versen "yuhibbuhum wa yuhibbuhunah" ur koranen (Gud älskar dem och de älskar honom, 5:45), som tolkas av sufierna på så sätt att det är Guds kärlek till oss som ger upphov till vår kärlek till honom.
  Läs mer

• Till minnet av min käre far

  Jag vill välkomna alla till denna sammankomst för att hedra min käre far, Dr Javad Nurbakhsh, som avled i fredags den 10 Oktober 2008.
  Läs mer

• Gudomlig kärlek

  Första gången jag läste Rumis berättelse om Moses och fåraherden, tänkte jag att herden var närmare Gud än Moses själv, trots att herdens uppfattning om Gud inte var särskild verklighetstrogen. Flera år senare, när jag läste om berättelsen, insåg jag att Rumi hade avslöjat det djupa mysteriet med gudomlig kärlek. För att älska Gud, behöver man inte ha en korrekt beskrivning, utan vad som krävs är ett glödande hjärta.
  Läs mer

• Betydelsen av Överlämnande

  Det första steget på den sufiska vägen är att överlämna sig till Gud. Att överlämna sig är inte ett planerat eller ett medvetet beslut. Vanligtvis händer det efter år av frustration över sökande efter rätt sätt att hantera livet, exempelvis bättre sätt att bemöta andra eller att kontrollera vårt eget, ibland självdestruktiva beteende.
  Läs mer

• Upplevelsen av intighet (Nothingness)

  När jag var runt tretton år gammal fick jag sitta utanför den gemensamma samlingsplatsen för sufier där min far ledde veckomöten och emellanåt muntlig zekr. Jag minns inte den första gången jag satt utanför rummet och lyssnade, men jag minns tydligt första gången jag hörde min far yttra orden "Ilahi ajz wa inkesar, wa nisti 'ata befarma" (O Herre ge oss tillståndet av hjälplöshet, elände och intighet).
  Läs mer